Picture this:
Jag har precis ätit lunch, umgåtts med Karro och druckit en god kopp te. Hon går till skolan och jag återgår till att läsa mina NOböcker. Då ringer telefonen:
Vi saknar dig här på mottagningen, du har ju tid hos oss kvart i elva.
Va??!!!!
Nej, men inte idag...säger jag.
Sköterskan propsar och säger att det är ont om tider. Hon låter sur. Hon föreslår att jag åker in NU!
Jag slänger på mig ett par jeans och kastar mig i bilen. Fan, jag brukar ha koll!
Jag kör som en biltjuv till US och hittar ingen bra parkering alls. Får ta löpet från parkeringen. Blodsmak i munnen och en "nära-döden-känsla"! Väl framme på mottagningen, med bultande hjärta och klibbig av svett, möts jag av en sur sköterska. Hon säger att jag nu får vänta tills det uppstår en lucka-jag har ju missat min tid! "Vi är upptagna här"...
Ok, jag är lydig och full av skam. Det var ju verkligen inte min mening.
Efter tjugo minuter ber jag om lov att gå på toa och tvätta av mig lite, men sköterskan ser helst att jag dröjer kvar i väntrummet..."så vi vet var vi har dig". Skammen ökar...
Till slut kan jag inte sitta kvar längre. Jag är svettig, kissnödig och stressad. Jag går till expeditionen och ber om att få boka ny tid, på eget ansvar. Då, när hon bläddrar i datorns kalender, ser hon att jag ju har en tid nästa tisdag!
Det är dom som misstagit sig!!!
Vad händer då????
Får jag en ursäkt?
Ersättning för resan?
Ett leende?
Nej...
Hennes kommentar är" "Bra, då har du ju redan en tid. Ses vi då då."
Men...

Åhhhh!!!!!
Jag surnar till, men går därifrån. Tar med mig skammen.. Men funderar på hämnd!