Mardrömsfärd hem!
Moddigt, snöyra, blåst, trafik...
Halvvägs till Åtvidaberg kör jag ifatt en plogbil. Känns tryggt att ligga bakom, tänkte jag. Strax före Fillingerakan tvärnitar han för att backa in på en mötesficka. Omedveten om att jag och ytterligare tre bilar ligger bakom honom! Jag blev påbackad!!! Hann manövrera bilen åt vänster, men blev ändå påkörd! Jisses vad rädd jag blev! Och sedan arg!
Väl hemma kunde jag inte köra upp bilen i trädgården...snö och vallar.
Jag pulsade in och begärde förstärkning av Karro och Tuva. Det skottades och skyfflades och till sist fick jag upp bilen, men bara en bit.
Tuvas innebandymatch i Mantorp är inställd. Skönt det! Nu är jag orolig för Magnus hemfärd... Alltid är det nåt, va?!

Vaknade till den där mäktiga tystnaden som uppstår när huset är inbäddat i snö!

Vackert - som ett julkort...men inte kul om man pendlar till jobbet!

Magnus var gullig och skottade medans jag gjorde mig i ordning.

När jag kom ut till bilen syntes inga spår av hans skottande! Snön vräkte ner!!!

Jag tog sats och trotsade vallar, oplogade vägar, idioter som kör om på 35:an...

Vad tänkte jag med?

Är det värt det?

Kom fram till jobbet med tårarna i halsen. Väl inne på jobbet kom dom, tårarna, forsandes...Jag är otroligt nervös för hemresan eftersom snön bara fortsätter att falla!

Därför har jag precis pratat med min chef och bestämt att jag åker direkt hem när jag släppt mina elever - innan det blir mörkt och fler ger sig hemåt!

Jag är en idiot som gav mig iväg!!!!!!!