Nån mer som blir otroligt trött så fort det mörknar?
Jag menar, redan klockan fyra på eftermiddagen har ju mörkret lagt sig. Då vill även jag lägga mig. Jag tänder ljus och eldar i öppna spisarna...dricker gott te och myser. Det hjälper inte-mina ögon sjunker och jag kämpar mot sömnen.
Jag lägger mig oförskämt tidigt om kvällarna och det gör mig ledsen. Jag missar värdefull tid med familjen! Så jag kämpar på, men det går inte bra alls!
Nyss ringde Magnus och undrade om vi skulle åka och handla nåt till middan. Jag skulle gärna skippa middan och gå och lägga mig istället!
Jag tycker att bristen på ljus är jobbigt, även om jag trivs med myset kring höstmörkret...
Fram och tillbaka, upp och ner...

Nej, jag är verkligen inte den som kavlar upp ärmarna stup i kvarten och spontanbakar! Eftersom Emmi har diabetes så har det varit sparsamt med bak härhemma. Kanske är det därför som Karro älskar att baka?!! Jag brukar dock traditionsbaka kring advent och jul...dessutom älskar jag ju saffran!
Idag blev det saffransbiscotti...men hjälp vad gott!! Hemmet doftar ljuvligt och jag känner mig otroligt duktig! Som värsta Leila!

Solen skiner! Märkligt hur mycket det gör för humöret....jag mår så bra!
Kanske har det med saken att göra att jag hunnit åka in till jobbet, planera lite, genomföra två utvecklingssamtal, åka ner på stan och köpa en julklapp och sedan åkt hem! Nu har jag varit ute med hundarna och druckit en liten mugg varm glögg. Till det slank det även ner en lussekatt!! Härligt!!
Nu ska jag ögna igenom Learning studies och fundera lite...
Ha en fin måndag!